Sidor

tisdag 28 januari 2014

Väldigt sällan fin

I år hade jag tänkt mig att försöka läsa en del svenska författare, det har varit lite dåligt med det på sistone. Väldigt sällan fin har jag dock velat läsa enda sedan jag såg författaren, Sami Said, prata om denna sin debutroman på Babel för något år sedan. Jag har dessutom tänkt begränsa mitt bokköpande till förmån för bibliotekslånande så när denna bok fanns inne på stadsbiblioteket utan kö slog jag till. Det visade sig bli en bok med många hundöron (förbjudet, jag vet, men jag gjorde det ändå :p).OLYMPUS DIGITAL CAMERASami Saids språk är speciellt, minst sagt, och jag skulle vilja säga att det framför allt är hans språk och sätt att berätta som sätter prägeln på Väldigt sällan fin. Det är korthugget, helt utan citationstecken och andra markörer för dialog och kapitellängden varierar en hel del. I början störde jag mig lite på det rent språkliga, det blev liksom lite mycket med ett så speciellt språk rakt igenom. Efter ett tag försvann dock mina bryderier kring detta, men om sedan min förändrade inställning beror på att jag vande mig eller på att stilen varierar lite i boken kan jag tyvärr inte riktigt avgöra. Oavsett vilket drogs jag dock redan från början med i berättelsen om den unge Noha som flyttar hemifrån för att studera i Linköping och som hela tiden tycks genomgå en inre såväl som yttre kamp med sig själv och sin omgivning om vem han egentligen är. Det är tänkvärt, gripande, träffsäkert och roligt. Ömsom var det bara så fruktansvärts underhållande, t.ex. här.OLYMPUS DIGITAL CAMERAÖmsom både underhållande och väldigt gripande på samma gång, t.ex. här.OLYMPUS DIGITAL CAMERA Sammanfattat betyg blev 4 av 5 möjliga stjärnor och även om det kanske inte är den starkaste 4:a jag utdelat i mitt läsliv så tror jag att jag med stor sannolikhet kommer att vilja läsa mer signerat Sami Said.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar